Uteritter – trail rides
Under två-tre timmar upplever vi naturen från hästryggen, över gärden, på skogsstigar, eller kanske låter vi hästarna doppa tårna i sjön. Speciellt tidiga mornar eller en sen kväll är härligt för en av dessa turer! Turen anpassas till sällskapets ridvana, det är inga problem om du ä... Läs mer




Kommentar
//Isak
... var det någon som spontant sa' när jag berättade nedanstående.
"Om någon skulle ha råkat promenera förbi ranchen i tisdags, hade vederbörande säkert stannat till och undrat över spektaklet i hagen.
En mogen kvinna klädd i praktiska stövlar kliver ut i den leriga hagen. Med kursen beslutsamt ställd mot en rödbrun liten häst med vit bläs. Över axeln bär kvinnan en grimma och ett grimskaft. Hästen lyfter huvudet, observerar kvinnan och sätter av i galopp till grannhagen. Dit grinden är öppen. Kvinnan kliver envist efter och försöker göra en stor gir för att hindra hästen att ta sig till nästa hage. Dit grinden också är öppen. Efter giren, marcherar kvinnan med bestämda kliv mot hästen. Med en morot i handen som vapen.
Denna kvinna är jag.
"Klafs, klafs, klafs" - stövlarna nästan suger sig fast i geggan, när jag med illa behärskad ilska kliver mot hästen, vid namn Ayla. När jag närmar mig, fäller hon öronen bakåt, dansar runt och vänder stjärten mot mig. Jag dansar runt till hästens framsida med moroten framsträckt som muta.
- Lilla gumman, säger jag. Känner du inte igen mig idag?
Nej, pållen vill uppenbart inte ha något med mig att göra. Så dansen fortsätter. Ett steg åt vänster, ett steg åt höger, ett steg fram och två steg tillbaka, en piruett och så om från början igen. De övriga hästarna i hagen ser lite förvånat på våra aktiviteter, men lägger sig inte i. Men plötsligt lystrar alla sex hästarna till. Något rör sig uppe i första hagen. I form av praktikanten Linnéa. Som fyller på vatten i ett badkar. Men hästarna tror att hon har med sig mat. Och i samlad tropp galopperar de upp till första hagen. Med Ayla som eftertrupp.
Jag klafsar efter hästarna så snabbt jag förmår. Med målet att stänga in hästarna i första hagen, så Ayla får mindre svängrum till sin dans. Och efter ytterligare några piruetter ger hon upp och låter mig sätta på henne grimman. Givetvis skäller jag på henne samtidigt som jag ger henne morötter och pussar henne, fylld av lycka över att hon inser att det är jag som bestämmer.
Förhoppningsvis är madamen inte lika sugen på nya danslektioner nästa gång. Skulle i så fall vara långsam vals eller slow-fox.